Det är något speciellt med filmer som vågar låta vidderna tala. Way Out West har förstått det där – här är naturen inte bara bakgrundskuliss utan en egen karaktär, lika nyckfull som en gammal revolverman på dåligt humör. Filmen slår an ett storslaget, nästan nostalgiskt ackord så fort vi möter den brokiga skaran hjältar. De är inte av den där polerade sorten man hittar på stadens saloon, utan riktiga kämpare som blivit slipade av vinden, solen och alla de prövningar som det gamla västern för med sig.

Vänskapen mellan huvudpersonerna hamnar i händelsernas centrum. Det är skit under naglarna och ärr i själen, men också mod och lojalitet när det blåser kallt. Regissören har lagt krut på att fånga de små ögonblicken – en blick över lägerelden, ett handslag i vinden – och det märks att man vill säga något om vad som verkligen betyder något när livet står på sin spets.

Fotot är öppet och hisnande. Solnedgångar som brinner över prärien och susande vindar genom glesa tallar får en att dra efter andan. Men Way Out West är mer än vackra vyer; dramatiken är tät och ibland rejält rå. Här kastas våra hjältar mellan hopp och förtvivlan, där den ensamma kampen mot naturens krafter blir lika svettig som vilket eldstrid som helst.

Alla tecken på en storslagen western finns här – kampen mellan gott och ont, frihetslängtan och den där kända rättvisekänslan som sitter i varje westernhjärtas ryggmärg. Men filmen lyckas också varva strapatserna med värme och lite torr humor, precis som det ska vara för att kännas äkta.

Summa summarum, Way Out West är en frisk fläkt i western-genren. Inte banbrytande, men rejält underhållande och med en närvaro som får en att vilja damma av sina egna cowboystövlar. Om du törstar efter vidder, dramatik och hjältar med hjärtat på rätta stället, då är detta en resa du inte vill missa. Så kavla upp ärmarna och dra på dig hatten – äventyret väntar runt nästa krök.

Du kan se filmen på Mavshack Movies