Jag, Dusty O’Malley, har suttit med fötterna på bordet och hattbrättet nerdragen när ’Santa Fe Stampede’ rullat över bioduken igen. Det är ingen konst att förstå varför Three Mesquiteers blev så folkkära – Stony, Tucson och Lullaby är precis sådana cowboys man vill ha i sitt gäng: raka, pålitliga och med rättvisa inristad i blodet.

Filmen tar oss med till ett prärieäventyr där den gamla vanliga rackaren, här en sniken markägare, försöker ta över den lilla staden och skrämma livet ur vanligt folk. Vårt hjältegäng står upp för de svaga, och det är så där hederligt och rakt på sak att man nästan glömmer att det är film.

’Fartfylld’ är bara förnamnet – här bjuds det på galopperande slagsmål, dammoln runt varje hörn och en eller annan skrattsalva mitt i dramatiken. Äventyret är förutsägbart, visst, men det är själva poängen med gamla goda westerns: man vet vad man får, som en kopp svartkokt kaffe vid gryningen. Och filmskaparna har lyckats fånga miljöerna med precision – det dammiga, och rättframt vackra, gör det lätt att längta till den tid då rätt och fel fortfarande avgjordes med handslaget.

Skådespelarna är trygga i sina roller, och dialogen är sådär schysst och rättfram som bara cowboys kan leverera den. En westernfilm behöver inte mycket lull-lull – det räcker med heder, mod och en stadig hand. Det här är inget filosofiskt mästerverk, men det är oslagbar matinéunderhållning för både unga och gamla själar.

Så, sammanfattningsvis: ’Santa Fe Stampede’ är en lättsmält och ärlig western med hjärtat på rätt ställe. Perfekt för dig som bara vill drömma dig bort till ett Amerika där svaret på orättvisor är tre goda vänner, en stadig häst och mod nog att stå upp för det rätta.

Du kan se filmen på Mavshack Movies