Det finns något alldeles särskilt med en western där pistolerna smattrar i takt med gitarrerna. ’Sing, Cowboy, Sing’ tar modigt stafettpinnen från de gamla sjungande cowboyfilmerna, lägger till ett lass charm – och vips blir stans saloon en scen för både drama och doftande harmonier.

Huvudrollen som den kringresande cowboyen är klockrent castad. Han drar lika säkert med revolvern som han greppar gitarren, och rösten är lika len som prärievinden en varm kväll. Handlingen är inte den mest nyskapande – banditer hotar freden, ranchägare står på spel, och allt avgörs med varm heder och välvalt mod – men det här är en film som står med båda stövlarna djupt förankrade i westerntraditionen.

Det som verkligen skiljer ’Sing, Cowboy, Sing’ från mängden är musiken. Låtarna är medryckande, ofta glada, ibland vemodiga. De bygger broar mellan karaktärerna och svetsar samman publiken på ett sätt som nästan känns magiskt. Visst, man hade kunnat önska att vissa biroller fick lite mer utrymme, men filmens hjärta är odiskutabelt på rätt plats — mellan gitarrsträngarna och hjältemodiga blickar i solnedgången.

Miljöerna gör sitt: svepande landskap, dammiga gator och en känsla av frihet som känns hela vägen in i själen. Det är en hyllning till den gamla hederliga västernduellen, fast med en melodi på läpparna. Kort sagt – gillar du western med en musikalisk twist och hjärtat på rätta stället, så ska du sannerligen inte låta denna rulla förbi.

Så, mina vänner, luta er tillbaka, slå på hatten, och låt ’Sing, Cowboy, Sing’ påminna er om att ibland är det en sång som håller dammet borta från hjärtat.

Du kan se filmen på Mavshack Movies