Redan från första bildrutan sätter Sagebrush Trail tonen – dammigt, ogästvänligt och fyllt av undertoner av både hopp och förtvivlan. John Brant, spelad med fin känsla för heder och desperation, blir snabbt din följeslagare ute på prärien. Det här är ingen lullig western där hjältarna blänker; här får vi istället följa en man vars rykte är smutsigt som en sänkt hatt efter regn, men som inte ger upp kampen för att rentvå sitt namn.

Berättelsen spinner kring Brants jakt på sanningen och hans osannolika vänskap med gängledaren – en relation som både andas trovärdighet och sällsynt kemi. Just vänskapen – och de förräderier som följer – ger filmen en djupare klang än många genrerelaterade kusiner från samma epok. Man känner verkligen Brants moraliska våndor; valet mellan lojalitet och frihet är aldrig enkelt här ute på gränsen, och regissören lyckas snyggt väva in dessa dilemman mellan actionscener och tunga stunder vid lägerelden.

Sagebrush Trail glänser allra mest i sina mödosamt uppbyggda miljöer: prärien känns öppen och farlig, stadens gränder luktar både spänning och fara. Fotoarbetet är aningen enkelt, men fullt av kärlek för westernens kärna – horisonter som lovar frihet och damm som aldrig riktigt vill lägga sig.

Det jag saknar är lite mer nerv i actionscenerna och en slätstruken skurk som inte riktigt sätter spår. Men det vägs upp av att filmen faktiskt vågar sakta ner och ge plats för karaktärernas inre kamp. Det är där Sagebrush Trail hämtar sin styrka.

Som avslutning kan jag säga att den här rullen bjuder på en rejäl dos nostalgi, med lagom allvar och den där ständiga kampen om rättvisa som får en att vilja hoppa upp i sadeln. Du som hungrar efter en western där hedern utmanas, vinden blåser hårt och vänskap sätts på prov – Sagebrush Trail är värd din tid, även om den inte vinner alla dueller.

Du kan se filmen på Mavshack Movies