Om du, liksom jag, har en svag punkt för westernfilmer där rättvisa och heder sätts på prov i varje skottlossning, så har du säkert hört talas om Riders of Destiny. Här möter vi Singin’ Sandy Saunders – en revolverman med både skönsång och skarp pistol, i en roll som balanserar mystik och rättspatos på ett sätt som få andra hjältar gör nuförtiden. Storyn är klassisk: en laglös stad, förtryckt av skurken Bosworth och hans bande, och mitt i alltihop rider Sandy in, redo att rensa upp med både sång och sexskjutare.

Det som sticker ut är kombinationen av sångnummer och action. Personligen är jag mer för bullriga saloonbråk än serenader vid elden, men här funkar det oväntat bra – Sandys röst ekar nästan lika rättframt som revolvern gör. Filmen sparkar igång med högt tempo och släpper sällan taget, även om berättelsen inte riktigt viker av från den upptrampade stigen. Miljöerna fångar känslan av karga, dammiga gränsland, precis så som en western ska se ut. Starka kontraster mellan stadens sårbarhet och den okuvliga frihetslängtan byggs upp i varje scen.

Det är ingen konst att heja på Sandy – han är rak i ryggen, snabb på avtryckaren, och kompromissar aldrig med hedern. Men, ska jag vara ärlig, skurkarna känns ibland lite platta och det blir stundtals för mycket av det goda när moralen hamras in. Men det hör liksom genren till – ibland behövs det svart och vitt för att verkligen hylla det rätta.

Riders of Destiny är ingen nyskapande film, men den bjuder på det som gör westerns värda att återvända till: mod, romantik, och den eviga kampen om det goda. Får du bara en chans att luta dig tillbaka framför en gammal klassiker med både svett och heder i varje ruta – ja, då är detta ett säkert kort. Så fyll kaffekoppen, luta dig bakåt och låt Sandy sjunga dig in i vilda västerns hjärta.

Du kan se filmen på Mavshack Movies