Nu ska ni höra, för här kommer en western som varken liknar eller försöker likna något jag tidigare sett på prärien. The Terror of Tiny Town från 1938 är kanske inte den största eller mest storslagna filmen i genren, men den är banne mig både unik och oförglömlig – och det säger jag med glimten i ögat och cowboyhatten på sned.

Filmen tar det klassiska receptet: kärlek som slår gnistor, ondska som smyger i hörnen och en kamp om mark och rättvisa – men kastar in en ensemble bestående av enbart kortvuxna skådespelare. Buck Lawson, vår hjälte med mod nog för en hel kavalleritrav, rider in mot den nedrige Bat Haines, och konflikterna är av den gamla goda sorten där man vet vilka man ska heja på och vilka som förtjänar ett lass damm i ansiktet.

Tiny Town bjuder på saloonbråk, konspirationer och hejdlösa musiknummer och allt detta levererat med både värme och humor. Det blir närmast en fest i det annorlunda – en hyllning till westernens alla klyschor, men med en lekfullhet som gör att man inte kan låta bli att dra på smilbanden.

Men nu ska vi vara ärliga, för det är min vana trogen: Filmen är, milt sagt, inte utan sina svagheter. Skämten är ibland väldigt daterade, narrativet är lövtunt och ibland känns det som om hela bygget hänger ihop med garn och gamla hästsko-spikar. Dess anspelningar på sin egen gimmick är så övertydliga att även en blind sheriff hade märkt av det. Men – och det är ett stort men – charmen och modet i att våga ta ut svängarna gör ändå att Tiny Town får en plats i western-historiens bok. En plats på de sidor där filmerna sticker ut, snarare än smälter in.

Sammanfattningsvis är The Terror of Tiny Town ett kuriosum, ett färgstarkt inslag från en tid där västerns regler var klara: ge publiken något de sent ska glömma. Är det en storartad western? Nej, men det är en underfundig och charmig påminnelse om att mod och hjärta finns i alla storlekar – även de allra minsta.

Du kan se filmen på Mavshack Movies