Nu snackar vi matinéaction så det ryker om stövlarna! Three Texas Steers från 1939 bjuder på allt det där en westernälskare som jag går igång på: lojalitet, skurkar med taskig stil och hjältar som hellre tar smällen än viker ner sig. Regissören George Sherman håller tempot uppe från första till sista ridduellen, och även om vissa scener luktar studiosand snarare än riktig prärie, är känslan äkta så det förslår.

Det är kul att få se John Wayne innan han blev det där ståtliga monumentet vi alla känner idag. Här är han mer pojkaktig, men redan tydligt den som bär upp trion Mesquiteers (med Ray Corrigan och Max Terhune som trogna följeslagare). Deras vänskap är filmens hjärta och bjuder på stunder av skön kamratlig humor, blandat med pangande action och cowboyheder så att man bara vill dra på bootsen själv.

Ploten är så klassisk som det bara kan bli: en cirkusägare (Carole Landis) hotas av en girig slyngel, försvinner under mystiska former och våra hjältar måste reda ut soppan, rädda cirkusen och se till att rättvisa skipas. Kan kännas förutsägbart, javisst – men det skapar också trygghet, precis som en kopp kokkaffe vid gryningen.

Actionsekvenserna är vasst snickrade, och det småputtriga samspelet mellan hjältarna ger filmen värme. Visst är skurkarna endimensionella och storyn enkel, men här handlar det om känslan – och den levererar filmen med råge.

”Three Texas Steers” är kanske ingen mästerlig film rent konstnärligt, men det är en matig dos westernnostalgi. Lättsam, fartfylld och med en ung Duke som påminner om varför man älskar gamla westerns. Så har du en ledig eftermiddag och vill andas lite prärievindar – då är det bara att sadla upp och köra igång.

Betyg: 3 av 5 lassokast för ren westernanda och en tidig John Wayne i full galopp!

Du kan se filmen i fråga på Mavshack Movies